Lundby har efter de inledande tre förlusterna spelat ytterligare två matcher, hemma mot Surte och borta mot Vatra. Trots övertag i chanser så slutade båda matcherna med viss besvikelse.

Efter den tuffa säsongsinledningen kom Lundby till spel med ett mer defensivt komponerat lag mot ett spelskickligt Surte. Lundbys spelare hade lite problem i matchinledningen men höll sedan fast vid matchplanen på ett bra vis, och skapade ett jätteläge i matchinledningen som dock inte kunde förvaltas. Ledningsmålet för hemmalaget skulle dock komma kort senare, då Carl nådde högst på en fin hörna från Cewin och Mohamed påpassligt kunde trycka in 1-0 framför Surtes målvakt.

I den andra halvleken tryckte Surte på mer framåt och fick utdelning i den 64 minuten då hemmalaget glömde bort Surtes lagkapten och tillika farligaste offensiva hot (Hardi Kalkali) som via en konstig nick lyckades få in kvitteringsmålet. Matchen stod sedan och vägde, men i den 80e minuten utbröt vilt hemmajubel efter att Tobbe smällt in ledningsmålet. Eller, det trodde alla, förutom huvuddomaren som dömde bort målet för en påstådd hands. Ett rakt igenom katastrofalt beslut, men sådan är fotbollen.

Jubel blev det i stället i den 87e minuten då inhoppande Jack (halvt tillbaka från skada) satte ledningsmålet. Efter spelvändning och fint kombinationsspel med Alex kunde Jack vika inåt och smeka in 2-1 i den bortre burgaveln, kanske inte helt otagbart. Bara att parkera bussen sista minuterna och bärga säsongens första trepoängare, men Lundby glömde bort att man behöver vara aggressiv i försvarsspelet. Lundby stod och tittade på medan en Surtespelare skickade ett höstlöv in i boxen och väl där lyckades en Surte-spelare i duell med 4 lundbyspelare på något vis vinna bollen och raka in kvitteringen. Surte fick därefter även en hörna på tilläggsstid som så när förvaltades men Viggo gjorde en fin räddning. Därmed slut och delad poäng – mycket trist givet matchutvecklingen.

Nya tag veckan efter på bortaplan mot Vatra. Hemmalaget hade, likt Lundby, fått en tuff start på säsongen med bara en poäng på fyra matcher. Till matchen hade de dock fått tillbaka sin anfallare och lagkapten (Flamur Tahiri), vilket onekligen gör dem till ett betydligt starkare lag. Lundby lät Vatra ha boll i matchinledningen men koncentrationen från matchen mot Surte var som bortblåst. Vatra fick synnerligen enkelt göra 1-0 på en hörna i inledningen efter svagt försvarsspel. Lundby replikerade dock omgående då Ermiyas kunde stänka in kvitteringen efter fint förarbete av Cewin. Men, återigen skulle Lundby visa upp bristande kommunikation och aggressivitet i eget straffområde och Vatra fick återigen ta ledningen.

Med den kanske sämsta halvleken på många år bakom sig klev Lundby ut betydligt mer aggressivt i andra halvlek och dominerade matchen totalt första 15 minuterna. Surt då att det i stället blev Vatra som gjorde 3-1 när de för första gången tog sig in på Lundbys planhalva. Lundby jobbade dock på och bara minuter senare kunde Jack reducera. En kort stund senare satte Vatras anfallare en övertydlig armbåge i huvudet på Jonas och det röda kortet som skulle hissas upp hade av oklar anledning fått fel färg och blev gult.

Därefter utbyttes chanser åt båda håll innan Cewin fick in kvitteringen efter en bjudning av Vatras målvakt. I den 89e minuten kom så chansen för att ta med sig alla poäng hem till Hisingen när flera Lundbyspelare blev rena, men avslutet landade utanför målet. Ytterligare en jättechans kom på en frispark på tilläggstid men även det avslutet hamnade utanför målramen.

Trist igen, men prestationerna i tre av de fyra halvlekarna bådar åtminstone gott och känslan är att laget är på rätt väg igen. Vi ger oss aldrig utan kämpar på, nästa match mot obesegrade Marstrand, lördag 9e maj.